Andy Candy

Andy Candy

Arbetsklimatet

texterSkapad av andy candy mån, april 11, 2011 21:55:36

Han har kallat till ett möte i en av institutionens konferenslokaler. Institutionen som han är chef för och som vill vara så mycket men inte riktigt lyckats med något de senaste tjugo åren.

Men han är i alla fall chef, för han har jobbat så länge för kommunen. Han har nätverkat sig upp, fast bakom titeln institutionschef så döljer sig inte så mycket, bara några enstaka universitetsgrundkurser.

När han var ung så var han en relativt duktig fotbollsspelare, nu tränar han sin sons fotbollslag.

Han klär sig i kavaj varje dag, under det vit skjorta med manschettknappar, för att han är ju chef. Han är femtio plus och flintskallig och ser rätt gubbig ut i sin Dressman jeans och Peak performance glasögon.

Med på mötet har han sin bästa medarbetare, hon är arbetsledare. För på institutionen får det bara finnas en chef - han.

Hon har samma löpbana som han, en halvfärdig universitetsutbildning och många års tjänstgörings i kommunen. En och annan ledarskapskurs har hon fått gå, fast själv så tycker hon att hon är kulturarbetare. Hon är också femtio plus. Hon anstränger sig för att passera som kulturarbetare, oftast klär hon sig i stora linnesplagg, helst färgglada. Till det har hon stora silversmycket och röda läsglasögon. Hon pratar mycket och fort, alltid i långa obegripliga meningar. Oftast förstår man orden i sig det är bara sammanhangen som hon sätter dem i som förblir ett mysterium. Det är nog en del av hennes personlighet vid det här laget.

foto: Molly K. Abrahamsen

Anledningen till att dagens möte ska hållas är att den nyanställda receptionisten har anmält brister i arbetsmiljön till försäkringskassan. Det finns såklart inga brister i arbetsmiljön. Institutionen som institutionschefen har byggt upp är välfungerande. Den nya receptionisten måste vara paranoid. Hon måste skolas in och bli en riktig lagspelare. Precis som pojkarna han tränar har fått lära sig att det är han som bestämmer för han är trots allt chef.

Att vända sig till facket och försäkringskassan är såklart inte tillåtet. Insyn i en organisation är dåligt. Trots att det är kommunala pengar som bär upp verksamheten. Receptionisten måste lära sig att kommunicera på rätt sätt.

Den här sortens möten äger rum med jämna mellanrum. Det är inget han längre måste förbereda. Han och hans kollega vet precis hur man sköter detta. Först håller han en lång utläggning om hur viktigt det är att alla kan samarbeta. En gång har han skrivit en broschyr om det goda samtalet, vikten av att kommunicera på rätt sätt. Den är obligatorisk för alla anställda. Efter hans utläggning så håller hans kollega en abstrakt och obegriplig genomgång över hur hon upplever saker. Hon ser sig alltid som utomstående. Anledningen till att detta möte hålls är såklart att receptionisten har samarbetssvårigheter, hon kommunicerar inte på rätt sätt. Det är hon som påverkar arbetsklimatet på ett negativt sätt. När mötet är slut så har de inte kommit fram till något. Det är inte därför man har möten, för att uppnå något konkret. Man har möten för att tillrättavisa medarbetare. Och för att det ser bra ut att alltid har en fulltecknad kalender. Att kommunikationen flyter är trots allt viktigt, speciellt i den här branschen.

  • Kommentarer(0)