Andy Candy

Andy Candy

Jag är med i nya numret av Ful!

texterSkapad av andy candy sön, juni 26, 2011 22:29:15


  • Kommentarer(0)//www.andycandy.se/#post21

Arbetsklimatet

texterSkapad av andy candy mån, april 11, 2011 21:55:36

Han har kallat till ett möte i en av institutionens konferenslokaler. Institutionen som han är chef för och som vill vara så mycket men inte riktigt lyckats med något de senaste tjugo åren.

Men han är i alla fall chef, för han har jobbat så länge för kommunen. Han har nätverkat sig upp, fast bakom titeln institutionschef så döljer sig inte så mycket, bara några enstaka universitetsgrundkurser.

När han var ung så var han en relativt duktig fotbollsspelare, nu tränar han sin sons fotbollslag.

Han klär sig i kavaj varje dag, under det vit skjorta med manschettknappar, för att han är ju chef. Han är femtio plus och flintskallig och ser rätt gubbig ut i sin Dressman jeans och Peak performance glasögon.

Med på mötet har han sin bästa medarbetare, hon är arbetsledare. För på institutionen får det bara finnas en chef - han.

Hon har samma löpbana som han, en halvfärdig universitetsutbildning och många års tjänstgörings i kommunen. En och annan ledarskapskurs har hon fått gå, fast själv så tycker hon att hon är kulturarbetare. Hon är också femtio plus. Hon anstränger sig för att passera som kulturarbetare, oftast klär hon sig i stora linnesplagg, helst färgglada. Till det har hon stora silversmycket och röda läsglasögon. Hon pratar mycket och fort, alltid i långa obegripliga meningar. Oftast förstår man orden i sig det är bara sammanhangen som hon sätter dem i som förblir ett mysterium. Det är nog en del av hennes personlighet vid det här laget.

foto: Molly K. Abrahamsen

Anledningen till att dagens möte ska hållas är att den nyanställda receptionisten har anmält brister i arbetsmiljön till försäkringskassan. Det finns såklart inga brister i arbetsmiljön. Institutionen som institutionschefen har byggt upp är välfungerande. Den nya receptionisten måste vara paranoid. Hon måste skolas in och bli en riktig lagspelare. Precis som pojkarna han tränar har fått lära sig att det är han som bestämmer för han är trots allt chef.

Att vända sig till facket och försäkringskassan är såklart inte tillåtet. Insyn i en organisation är dåligt. Trots att det är kommunala pengar som bär upp verksamheten. Receptionisten måste lära sig att kommunicera på rätt sätt.

Den här sortens möten äger rum med jämna mellanrum. Det är inget han längre måste förbereda. Han och hans kollega vet precis hur man sköter detta. Först håller han en lång utläggning om hur viktigt det är att alla kan samarbeta. En gång har han skrivit en broschyr om det goda samtalet, vikten av att kommunicera på rätt sätt. Den är obligatorisk för alla anställda. Efter hans utläggning så håller hans kollega en abstrakt och obegriplig genomgång över hur hon upplever saker. Hon ser sig alltid som utomstående. Anledningen till att detta möte hålls är såklart att receptionisten har samarbetssvårigheter, hon kommunicerar inte på rätt sätt. Det är hon som påverkar arbetsklimatet på ett negativt sätt. När mötet är slut så har de inte kommit fram till något. Det är inte därför man har möten, för att uppnå något konkret. Man har möten för att tillrättavisa medarbetare. Och för att det ser bra ut att alltid har en fulltecknad kalender. Att kommunikationen flyter är trots allt viktigt, speciellt i den här branschen.

  • Kommentarer(0)//www.andycandy.se/#post20

vår

konstSkapad av andy candy mån, april 11, 2011 20:00:37

foto: Molly K. Abrahamsen


foto: Molly K. Abrahamsen

  • Kommentarer(0)//www.andycandy.se/#post19

Hoppas vi ses i Uppsala!

feminismSkapad av andy candy tor, november 04, 2010 09:33:04

foto: Hanna Källebo Neikter

Uppsala Pride- Antirasistisk och Queerfeministisk festival 4-7 november

Programmet är fyllt av en massa spännande, intressanta och lärorika seminarier, paneler och performances.

Jag kommer garanterat vara på dessa på söndag den 7 november!!!

11:00-12:00 Könsseparatism och queer
Hur fungerar könsseparatistiska metoder tillsammans med ett queert perspektiv och hur löser man i praktiken frågan om vem som ska få vara med?
Grand Scen | Arr: Ung Vänster

12:00-13:30 Transdebatt: klass och vithet
Till denna debatt inbjuds du att diskutera kring dina erfarenheter kring trans, klass, vithet och rasism. Samtalsledarare: Andy Candy.
Grand Café

KOM!!!

  • Kommentarer(0)//www.andycandy.se/#post18

trans & klass

transSkapad av andy candy lör, maj 15, 2010 13:19:20

Pappersfåglarna symboliserar en längtan begränsat av klassamhällets överordnade.

foto: Hanna Källebo Neikter

text: Andy Candy

Trans och klass

Diskussionen om trans och klass handlar ofta om ekonomi. Ekonomi som behövs för könskorrigerande kirurgi eller andra kosmetiska ingrepp som skall hjälpa transpersonen (underförstått transsexuella) att passera utifrån ett stealth förhållningssätt.

Synen på pengar – är mer än att ha pengar. Om jag själv kan bekosta en del av alla behandlingar jag anser vara nödvändiga så har jag en helt annan frihet och förutsättning än om jag är beroende av den vård jag får betald av andra. Men att göra klassfrågan till en fråga om pengar är missvisande.

Fokus på ”trans och klassfrågan” ligger såklart på USA, som i många andra frågor. I USA, där ord som ras får användas i en klassdiskussion och där sjukvård måste bekostas av den enskilda, finns det en skillnad på dem som har råd med en transition och de som inte har det. Det innebär att vita medelklass och överklass personer kan kosta på sig en transition medan andra inte har det privilegiumet

I Sverige är transdiskussioner mycket marginaliserade och det mesta som handlar om trans måste hållas på en väldigt grundläggande nivå eftersom det finns få insatta. Att prata om trans och klass görs i princip aldrig i Sverige. De texter som är skrivna om transpersoner och klass är amerikanska och speglar dagens USA och de förutsättningar som en träffar på där.

Fast bara för att det finns betald sjukvård i ett land som Sverige, betyder inte att klass inte längre spelar roll. Den påverkar i högsta grad den vård du får och också den vård du får nöja dig med. För att överhuvudtaget bli tagen på allvar av landstinget, så måste du stå på dig, kämpa, genomgå förnedrande granskningar och tester. Vem har bäst förutsättningar att ta sig igenom? Det vore naivt att tro att din klassbakgrund inte spelar in, vilken roll du får, hur din läkare behandlar och talar till dig.

En avgörande faktor är också hur pass beroende du är av det som erbjuds dig. När jag satt hos min logoped och gjorde olika röstövningar, eller som hon skulle uttrycka det, att jag egaliserade mina toner. Så slog det mig, jag går ju på medelklassjumpa! För jag skulle inte lära mig att tala som vilken kvinna som helst utan det var just den utbildade medelklasskvinnan, hon som låter ungefär som nyhetsuppläsarna som jag lärde mig språket av när jag var liten.

När det gäller utseende så är det ungefär samma sak där. Det jag får komplimanger för är när den femininitet jag iscensätter är klassiska medelklassoutfits.

Arbetarklassuttryck är inte norm på samma sätt därför passerar man inte heller. Att passera är något som bejakas. Det jag får lära mig att fel femininitet kan få fel sorts uppmärksamhet. När man läser mellan raderna så förstår man vad som menas. Det är inte bara en fruktansvärd kvinnosyn som ligger till grund för detta utan också ett klassförakt. Våld är det värsta uttrycket för ett förtryck som transpersoner ständigt måste rädas för. Och när det gäller våld så kan det också komma från olika håll, det Göran Hägglund och andra ignoranta politiker gör är att utöva våld. Fast det förtryck vi transpersoner vi utsätts för från rättsväsendet och myndigheter jämförs sällan med det direkta våldet vi kan möta på gator och torg. Men är det inte värre att leva i ett land där du tvångssteriliseras och där du saknar grundläggande fri- och rättigheter? Som att själv få bestämma över din kropp?

Det svenska hbt-communityt som ägnar sig åt politisk aktivism består till stor del av queerpersoner. Oueer är medelklassig. Det kan ses som en alternativ teoretisk rörelse men också som en politisk korrekthetstävling. Själva queerbegreppet introducerades i Sverige av akademiker. Högstatus och eller högavlönade människor med ett högt kulturkapital som kan unna sig förmånen att inte definiera sin könstillhörighet. En verklighet som inte är alla förunnad.

Klassmarkörer skall vara fler än en, i det dagliga livet så brukar det dock räcka med en markör för att bli utdömd. En MtF-transvestis tolkning är det som upplevs som smaklöst och överdriven därför blir det per automatik också sedd som arbetarklass.

Transvestiter möter också ett motstånd inom hbt-familjen. Det finns en oförståelse och ett förakt mot till exempel deltidstransvestiter. De kan möta ett otroligt motstånd från homosexuella personer, för att de endast visar sitt annorlundaskap vid vissa tillfällen och då helst på vissa säkra platser. Plötsligt så förstår andra personer som är minst lika utsatta som dem själva inte vad dessa ”gubbar” ska göra i deras möteslokaler. Solidariteten tar slut när det kommer en till vardags cis-man en gång i månaden och vill nyttja deras (homosexuellas) lokaler för att leva ut sin transvestism. Vad är det som gör att de känner sig så obekväm bland transvestiter? Ser man inte ner på dem så som medelklass personer har en tendens att se ner på arbetarklassen?

Att kunna röra sig mellan olika rum är viktigt. Men också när det gäller samhällets olika imaginära rum och sfärer spelar ens klassbakgrund roll. De som upplevs passera bäst eller de som anses vara de mest lyckade transpersonerna är i många fall de som har byggt upp en karriär och status innan sin transition. Och det finns en dubbelhet i hela passerandet. De gånger jag passerar upplever jag en lättnad. Jag vet att det innebär att jag inte kommer bli ifrågasatt eller utsatt. Jag kan slappna av. Men hela grejen med att passera – vad är det för underliggande faktorer bakom det? Klassförakt och självförakt? En kombination kanske?

I slutändan så handlar det ändå om människovärde, rättvisa och solidaritet!

Andy Candy



  • Kommentarer(0)//www.andycandy.se/#post17

Fotosession med Hanna Källebo Neikter

konstSkapad av andy candy lör, maj 15, 2010 13:05:58

foto: Hanna Källebo Neikter



  • Kommentarer(0)//www.andycandy.se/#post16

att stå upp för sig själv

konstSkapad av andy candy tor, februari 25, 2010 14:38:42


  • Kommentarer(0)//www.andycandy.se/#post15

fashion fashion fashion

fashionSkapad av andy candy tor, februari 18, 2010 18:43:15


Jag fick ett mejl om att det var modevecka i Stockholm.

Kul tänkte jag.

Då kanske det kommer en massa fina bilder från inspirerande modevisningar i tidningarna under veckan.

Hade jag fel? JA.

När jag gick på modeteckning skulle vi alltid rita kända illustratörer.

Jag ritade Lovisa Burfitt, om och om igen. Jag var besatt.

Ett tag kunde jag rita teckningar i hennes stil från fri hand. Den är gudomlig.

Men vad har hänt sedan dess? Hennes märke las ner, återlanserades och nu så omskrivs Lovisa Burfitt som designern som klär Naomi Rapace. Det är så himla typiskt. Vi tar oss ett exempel av USA där kända designer klär kändisar och på sådant får lite mera rampljus och om de har tur blir ännu mer hypade än de redan är.

En annan sak som är så provocerande är att vi fortfarande tvingas se alla dessa trådsmala modeller. År efter år. Undernärda kroppar i kläder i svart, gråskalor, vitt och beige om och om igen.

Att folk aldrig tröttnar.

Det spelar ingen roll att Beth Ditto (sångerskan från Gossip) eller Gabourey Sidibe (hon som spelar huvudrollen i Precious) får pryda de stora magasinomslagen.
Suck!

Idealt är trådsmalt och färgskalan är färglös.

  • Kommentarer(0)//www.andycandy.se/#post14

the hills

feminismSkapad av andy candy lör, januari 30, 2010 17:31:42
I min mest "the Hills" liknande pose, fotad av femme-Maria.


De senaste helgerna har jag tittat på ”the Hills” oavbrutet.

Det är egentligen en innehållslös serie där en massa rich-kids lever ett amerikanskt studentliv i lyx. Det som gör den så spännande är nog reality-serie-vinkeln den har. Även om det är uppenbart att den är scriptad och inte dokumentär, som den utger sig för att vara så väcker den vissa känslor hos mig.

Hur skulle jag annars förklara denna verklighetsflykt. Bortsett från att det är drygt minus tjugo grader i Stockholm och den serien utspelar sig på breddgrader där en alltid kan ha på sig fina kläder. Och det är inte som att detta är den första reallityserien jag har följt.

När jag var liten var jag helt besatt av real-world-serierna. För att inte tala om Linda Skugges dagbok ”Saker under huden” det är något väldigt spännande med att få en inblick i någon ananas vardag. Jag tycker att semi-dokumentären, som jag tror att ”the Hills” kan omskrivas som är en spännande form. Vi får se livet så som du vill att det ska vara. Och inte som det är. En massa tv-serier som till exempel ”Sex and the city” (ja jag har boxen) har byggt upp förväntningar på hur lyckade, privilegierade kvinnor ska leva sina liv. Fast det är ändå ingen som lyckas med det fullt ut.

Inte ens kvinnorna i ”The Hills” Heidi Montag, seriens superblondin, har skapat rubriker med ett plastikoperationsmarathon utan dess like, som ska beror på osäkerhet sedan barndomen medan huvudkaraktären Lauren Conrad har blivit ovän med nästan alla som hon en gång var vän med. Men på kuppen skrev hon två böcker.

Vad får vi lära oss av detta – livet är hårt även om du är rik.

Jag kanske borde kolla upp ”the City”



  • Kommentarer(0)//www.andycandy.se/#post13

I mitt fönster är det redan vår

konstSkapad av andy candy fre, december 25, 2009 22:42:39


  • Kommentarer(0)//www.andycandy.se/#post12
« FöregåendeNästa »