Andy Candy

Andy Candy

Plötsligt förstår mannen allting

feminismSkapad av andy candy mån, november 14, 2011 22:11:28

Jag ville gå på teater och blev jätteglad när jag läste att Turteatern i Kärrtorp skulle sätta upp SCUM-manifestet av Valerie Solanas.

Den 5:e november 2011 köpte jag två biljetter till pjäsen. Biljetterna fanns i kategorierna kvinna och man. Jag reflekterade dock inte mera på varför man valde dessa två något ovanliga kategorierna på teaterbiljetterna. Efter att ha läst en recension om pjäsen den 10 november 2011 blev jag dock något orolig.

Martin Halldin på ETC skriver följande:

”Innan föreställningen startar delas publiken upp i män respektive kvinnor, som får sitta mittemot varandra, med scenen emellan. Jag undrar hur teatern förhåller sig till transpersoner och intergenders som vill se föreställningen.”

Citatet är hämtat från http://www.etc.se/noje/hatat-manifest-lockar-till-skratt

För att det inte skulle uppstå några missförstånd på min trevliga teaterkväll tänkte jag att det bästa är att mejla teatern och just fråga hur man placerar transpersoner.

Jag får svar nästkommande dag vid tolvtiden av Erik Holmström pjäsens regissör.

”Vi har tagit ett beslut om att följa Valerie Solanas biologism. Det betyder inte att vi själva håller med om det, utan att vi konstnärligt underställer oss hennes manifest. Vi har diskuterat hur vi just förhåller oss till transpersoner och kommit fram till att det handlar om vad man har mellan benen. Texten är helt kompromisslös på den punkten (även om hon rekommenderar män att transa). Igår hade vi en transexuell kvinna i publiken och självklart satt hon på kvinnornas sida. De enda som egentligen får välja är väl de som är intersexuella.”

Där rök min trevliga kväll på teatern tänkte jag när jag ringde upp Turteatern för att återlösa mina biljetter. I telefon hamnar jag med en av de konstnärliga ledarna. När jag försöker tala om för henne att det svar jag har fått tidigare under dagen är diskriminerande så möts jag bara av en massa ”mmm”-ljud. Samma sak när jag påpekar att det i Sverige finns en diskrimineringslagstiftning kommer ”mmm” eller att man inte bara kan dela upp i de binära könskategorierna kvinna –man utan att personer hamnar utanför så kommer ett till ”mmmm”. Samtalet kändes ungefär som att prata med en likgiltig kurator som höll på att gå in i väggen.

Några minuter senare blir jag uppringd av skådespelerskan som spelar rollen som just Valerie Solanas. Plötsligt är det ingen på teatern som håller med regissören menar hon. Regissören har varit pressad och hårt ansatt under dagen. Han hade blivit ifrågasatt av antifeminister. Det var synd om honom.

Jag kan förstå att en kvinnlig skådespelerska måste dalta och pjoska med den manliga regissören för att stå ut, få roller etc. men att förvänta sig att vi andra också ska göra det är lite magstarkt.

Sen ifrågasätter hon om jag ens har läst manifestet och om jag förstår vilken sorts text det rör sig om. Det hade jag, på magisterkursen i genusvetenskap. Intressant dock, vilken annan teater anser sig kunna avkräva sin publik att de är noga insatt i manuset innan de kommer till teatern?

En intressantare fråga tycker jag är dock varför just en pjäs som Valerie Solanas manifest har en manlig regissör? Är det inte den pjäsen som verkligen borde få slippa manlig inblandning, manlig iscensättning, manliga visioner, manlig scenografi, manligt tyckande, manlig estetik – manlig inblandning överhuvudtaget?

Tolv timmar senare får jag ett till mejl av regissören. Nu har han förstått allting.

Han skriver att han varit ”rabiat, ytligt och djupt kränkande”. Jag köper inte det här. Jag tror inte att det tog tolv timmar för den här mannen att gå från en förtryckande, transfob, essentialistisk människosyn till en queerfeministisk.

Det han förstod var nog snarare. ”Vi har en diskrimineringslagstiftning”

Hoppas att den gör sitt.

  • Kommentarer(0)//www.andycandy.se/#post31