Andy Candy

Andy Candy

trans & klass

transSkapad av andy candy lör, maj 15, 2010 13:19:20

Pappersfåglarna symboliserar en längtan begränsat av klassamhällets överordnade.

foto: Hanna Källebo Neikter

text: Andy Candy

Trans och klass

Diskussionen om trans och klass handlar ofta om ekonomi. Ekonomi som behövs för könskorrigerande kirurgi eller andra kosmetiska ingrepp som skall hjälpa transpersonen (underförstått transsexuella) att passera utifrån ett stealth förhållningssätt.

Synen på pengar – är mer än att ha pengar. Om jag själv kan bekosta en del av alla behandlingar jag anser vara nödvändiga så har jag en helt annan frihet och förutsättning än om jag är beroende av den vård jag får betald av andra. Men att göra klassfrågan till en fråga om pengar är missvisande.

Fokus på ”trans och klassfrågan” ligger såklart på USA, som i många andra frågor. I USA, där ord som ras får användas i en klassdiskussion och där sjukvård måste bekostas av den enskilda, finns det en skillnad på dem som har råd med en transition och de som inte har det. Det innebär att vita medelklass och överklass personer kan kosta på sig en transition medan andra inte har det privilegiumet

I Sverige är transdiskussioner mycket marginaliserade och det mesta som handlar om trans måste hållas på en väldigt grundläggande nivå eftersom det finns få insatta. Att prata om trans och klass görs i princip aldrig i Sverige. De texter som är skrivna om transpersoner och klass är amerikanska och speglar dagens USA och de förutsättningar som en träffar på där.

Fast bara för att det finns betald sjukvård i ett land som Sverige, betyder inte att klass inte längre spelar roll. Den påverkar i högsta grad den vård du får och också den vård du får nöja dig med. För att överhuvudtaget bli tagen på allvar av landstinget, så måste du stå på dig, kämpa, genomgå förnedrande granskningar och tester. Vem har bäst förutsättningar att ta sig igenom? Det vore naivt att tro att din klassbakgrund inte spelar in, vilken roll du får, hur din läkare behandlar och talar till dig.

En avgörande faktor är också hur pass beroende du är av det som erbjuds dig. När jag satt hos min logoped och gjorde olika röstövningar, eller som hon skulle uttrycka det, att jag egaliserade mina toner. Så slog det mig, jag går ju på medelklassjumpa! För jag skulle inte lära mig att tala som vilken kvinna som helst utan det var just den utbildade medelklasskvinnan, hon som låter ungefär som nyhetsuppläsarna som jag lärde mig språket av när jag var liten.

När det gäller utseende så är det ungefär samma sak där. Det jag får komplimanger för är när den femininitet jag iscensätter är klassiska medelklassoutfits.

Arbetarklassuttryck är inte norm på samma sätt därför passerar man inte heller. Att passera är något som bejakas. Det jag får lära mig att fel femininitet kan få fel sorts uppmärksamhet. När man läser mellan raderna så förstår man vad som menas. Det är inte bara en fruktansvärd kvinnosyn som ligger till grund för detta utan också ett klassförakt. Våld är det värsta uttrycket för ett förtryck som transpersoner ständigt måste rädas för. Och när det gäller våld så kan det också komma från olika håll, det Göran Hägglund och andra ignoranta politiker gör är att utöva våld. Fast det förtryck vi transpersoner vi utsätts för från rättsväsendet och myndigheter jämförs sällan med det direkta våldet vi kan möta på gator och torg. Men är det inte värre att leva i ett land där du tvångssteriliseras och där du saknar grundläggande fri- och rättigheter? Som att själv få bestämma över din kropp?

Det svenska hbt-communityt som ägnar sig åt politisk aktivism består till stor del av queerpersoner. Oueer är medelklassig. Det kan ses som en alternativ teoretisk rörelse men också som en politisk korrekthetstävling. Själva queerbegreppet introducerades i Sverige av akademiker. Högstatus och eller högavlönade människor med ett högt kulturkapital som kan unna sig förmånen att inte definiera sin könstillhörighet. En verklighet som inte är alla förunnad.

Klassmarkörer skall vara fler än en, i det dagliga livet så brukar det dock räcka med en markör för att bli utdömd. En MtF-transvestis tolkning är det som upplevs som smaklöst och överdriven därför blir det per automatik också sedd som arbetarklass.

Transvestiter möter också ett motstånd inom hbt-familjen. Det finns en oförståelse och ett förakt mot till exempel deltidstransvestiter. De kan möta ett otroligt motstånd från homosexuella personer, för att de endast visar sitt annorlundaskap vid vissa tillfällen och då helst på vissa säkra platser. Plötsligt så förstår andra personer som är minst lika utsatta som dem själva inte vad dessa ”gubbar” ska göra i deras möteslokaler. Solidariteten tar slut när det kommer en till vardags cis-man en gång i månaden och vill nyttja deras (homosexuellas) lokaler för att leva ut sin transvestism. Vad är det som gör att de känner sig så obekväm bland transvestiter? Ser man inte ner på dem så som medelklass personer har en tendens att se ner på arbetarklassen?

Att kunna röra sig mellan olika rum är viktigt. Men också när det gäller samhällets olika imaginära rum och sfärer spelar ens klassbakgrund roll. De som upplevs passera bäst eller de som anses vara de mest lyckade transpersonerna är i många fall de som har byggt upp en karriär och status innan sin transition. Och det finns en dubbelhet i hela passerandet. De gånger jag passerar upplever jag en lättnad. Jag vet att det innebär att jag inte kommer bli ifrågasatt eller utsatt. Jag kan slappna av. Men hela grejen med att passera – vad är det för underliggande faktorer bakom det? Klassförakt och självförakt? En kombination kanske?

I slutändan så handlar det ändå om människovärde, rättvisa och solidaritet!

Andy Candy



  • Kommentarer(0)//www.andycandy.se/#post17